. hjälp

Idag på jobbet fick jag ringa ambulansen. När de va som lugnast och nästan alla gäster på Quizen hade gått så hör jag bara ett märkligt ljud, och tittar upp och fattar att en kille har fått ett epileptiskt anfall. Ser honom inte, men förstår på hans två kompisar som står över honom och glor att han ligger på golvet.

Christer skrattar först till för han tror de är någon som skrattar, och jag springer runt baren och är både nyfiken och rädd på vad jag ska få se! Men sätter mig på mina knän bevid honom och håller hans hand och klappar honom på axeln, och pratar lugnt med honom, och hans ögon fukuserar mer och mer på mig och tillslut är han stilla och tittar på mig. Det tar ett bra tag innan han svara på mina frågor. Men tillslut nickar han till svars.. Men när han pratar med ambulansen lite senare bestämmer han att han klarar sig hem.. Tycker de är lite läskigt, men men. Säger han de så.. Han hade inte anfall ofta sa han, och då tycker jag verkligen man borde vara försiktig efter, de är ju ingen lek direkt.

Det va lite läskigt, men jag klarade de, klarade att vara lugn.


En person som står mig nära har epilepsi. Men har aldrig varit med under något anfall, bara innan och efter.. Så de va ju nyttigt att se hur de går till om man får säga så? Och på en okänd person.

Jag har liksom fått mer sug att plugga sjuksköterska nu.. På mindre än en vecka har jag agerat två gånger. Och känner att jag snart (inom något år) är redo att sätta mig i skolbänken igen! Har lite saker jag vill göra innan det :)

Käkade bananrulltårta till kvällsmat, jävligt bra.......

Kommentarer
Postat av: Anna B

va du är duktig!!

2011-02-24 @ 05:42:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0