johanna .

Har kännt bogetöjsen i forever :) Har så många roliga minnen tillsammans.
Just nu önskar jag att jag var i Boge, då kunde jag ha kopierat in gamla bilder från mina album.

Vi älskade att leka med våra dockor. Som jag i bakhuvudet vet så väl vad dom heter, men har glömt de :/
sen älsade vi att leka med våra kaniner! Johannas lilla Sotis som vi skulle lära hoppa hinder (mindre lyckat) slöt med att vi fick leta efter kanin i flera timmar :) Ohhps..

Vi har gjort så mycket kul tillsammans. Och säkerligen lite hyss..


Glömmer inte heller hur mycket vi var hos Johannas mormor och morfar och gosade med lammungarna.. Hehe endel av dom va inte så gosiga, skulle bara vara tuffa och stångas i baksidan av knäet så man ramlade hela tiden..

Kommer även ihåg när vi hittade en död lammunge som var missbildad och de kom någon tant från något företag som aldrig sätt liknande!

Kommer ihåg när vi skulle krypa under tråden till hagen en gång och Johanna fick världens stöt i ryggen och slås till marken, jäävlar vilken smäll och va rädd jag blev, sprang och hämtade Johannas mormor.. Så kan de gå när man har fuktig overall på sig..

Mycket kul gjorde vi även på högstadiet, tjejfester, ibland smugglade vi tag i dricka (haha 2,25 cider va de en gång) Men sjukt kul har vi haft genom åren iaf. Är så ledsen att alla mina bilder från högstadiet försvann (raderades under en omformatering av datorn). Typ bilderna från när vi var hemma hos Tove och hade lånat en av skolans kameror, och tog tusen bilder. Någon som har dom? Bilderna som vi andvände för att göra tavlan med alla oss.. Shiiiit va kul vi hade..

Satan vilken bra uppväxt vi har haft..

Kom just på ett minne till, fast de är mer till din hund. Din mamma var med Charlie i bygdegården, och jag frågade om jag fick gå ut och gå med Charlie. Kämpade länge med att fatta hur kedjan skulle träs för att sitta rätt.. Vi gick upp på berget och plöttsligt får Charlie syn på något och rycker till, och vipps så står jag kvar med ett koppel och ingen hund... Ropar och roper, men han bara sprang sin väg. Jag springer ner till bygdegården igen och vi letar och letar, när vi slutligen är hemma hos er, så ligger han där på trappan så snällt. Då hade jag paniiiiik ett bra tag kan jag säga..

Fin fina Johanna


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0